Den här är lite klurig, för jag lever efter devisen att man inte ska ångra något man gör. 
Självklart kan man ångra om man sagt något klumpigt eller så men man ska bara ångra det man inte gjorde. 

 

Men det finns en grej som jag idag skulle hanterat så mycket bättre och på ett helt annat sätt. Jag kommer inte skriva några namn eller exakt vad det rörde sig om för det är bara onödigt.

 

Vi får gå tillbaka några år i tiden och ett halvår efter jag gick ut gymnasiet. Jag var i en väldigt deppig period, jag hade gjort slut med min första kärlek och var inte helt stabil. 

 

Jag märkte att en vän till mig betedde sig konstigt mot mig, avvaktande, kort och jag kände att hon störde sig på något. Men istället för att jag tog upp det med henne, som jag hade gjort idag så var jag ung och omogen. 
Jag sa saker till hennes pojkvän som inte var okej alls, som inte vänner ska göra. Men jag var arg och ledsen på henne och istället för att vara vuxen och prata med henne så gick jag omvägen till hennes kille. 

 

När man ser tillbaka på händelsen idag några år senare är det ofattbart hur man kan bete sig så mot vänner? Hur kan man såra någon sådär, varför pratade vi inte med varandra, jag med henne? 

Åh det var så larviga saker, jag trodde hon var sur på mig för jag klippt lugg och jag var sur på henne för att jag inte fick min jacka. Det var allmänt dålig stämning mellan oss. Asså ni hör ju, L.A.R.V.I.G.T 

 

Ja det är tur man lär sig, idag hade jag pratat med henne och frågat vad det var. Hon kanske inte alls var sur på mig utan det kanske hade hänt något som gjorde henne ledsen och som gjorde att hon drog sig tillbaka.

 

Man kan ju tyvärr inte ta tillbaka saker man sagt och gjort men hon ska veta att jag är ledsen och att detta faktiskt är det ända jag ångrar på riktigt. Har jag ens sagt förlåt? 

 

Jag vet du läser min blogg och du ska veta att jag önskar dig all lycka i livet. Du är en awesome person!